Den psykiatriska heldygnsvården har under flera år arbetat målmedvetet för att minska användningen av tvångsåtgärder. Genom personcentrerad vård, lågaffektivt bemötande och ett nära samarbete med patienter och brukarorganisationer har verksamheten lyckats skapa en tryggare vårdmiljö både för patienter och medarbetare.
Arbetet tog fart i samband med ombyggnaden av avdelningen 2017. Då utformades nya lokaler för att bättre stödja ett personcentrerat arbetssätt och minska behovet av ingripande åtgärder som bältesläggning.
– Då fick vi en vårdmiljö där patienterna känner sig trygga och delaktiga, och där vi kan möta människor tidigare innan situationer eskalerar. Det handlar om att se personen bakom sjukdomen och hela tiden försöka förstå vad just den individen behöver, säger Jonas Öijer, enhetschef vid psykiatriska heldygnsvården.
Verksamheten arbetar i dag med flera olika delar som tillsammans bidrar till att minska tvångsåtgärderna. Bland annat erbjuds självvald inläggning för vissa patientgrupper, personalen utbildas kontinuerligt i lågaffektivt bemötande och vårdplaneringen sker tillsammans med patienterna.
– Det är många små delar som tillsammans gör skillnad. Vi försöker hela tiden skapa delaktighet, även i svåra situationer. Det kan handla om små val i stunden, men för patienten betyder det mycket att få behålla känslan av kontroll och värdighet, säger Felicia Härlin Ohlander, psykiatrisjuksköterska och samordningssjuksköterska inom psykiatrins heldygnsvård.
Personalen beskriver att arbetssättet också haft stor betydelse för arbetsmiljön. Konflikter och hotfulla situationer har minskat och personalgruppen arbetar aktivt tillsammans för att lugna situationer innan de eskalerar.
– Vi försöker undvika onödiga regler och rutiner som kan skapa frustration. I stället arbetar vi mycket med dialog och individuella lösningar. Det gör stor skillnad både för patienterna och för oss som arbetar här, säger Marica Olofsson, skötare inom psykiatrins heldygnsvård.
En viktig del i förändringsarbetet har varit att involvera brukarorganisationer i både lokalutformning och utvecklingen av arbetssätten. Det nära samarbetet har bidragit till ökad tillit och hjälpt verksamheten att utveckla vården utifrån patienternas perspektiv.
Arbetet har också väckt uppmärksamhet nationellt. Under vissa perioder har verksamheten kunnat bedriva vård utan en enda bältesläggning – något som är mycket ovanligt inom svensk heldygnspsykiatri.
– Det finns ingen enskild lösning bakom framgången. Det handlar om ett långsiktigt arbete där hela personalgruppen tror på arbetssättet och håller det levande varje dag. Vi arbetar aktivt tillsammans för att skapa en vård som är trygg, respektfull och så fri från tvång som möjligt, säger Jonas Öijer.